Sexualiteten och kroppen är något högst personligt men samtidigt politiskt och en del av samhället och den allmänna debatten, skriver Libers chefredaktör Susanna Elenius.
Text: Susanna Elenius
Foto: Sofia Järn
Kroppen och det sexuella hör fortfarande till det allra mest heliga och personliga, det som fortfarande är lite tabubelagt och inte ska skyltas med. Men att prata om sex och sexualitet behöver inte på något vis handla om att prata om enskilda individers preferenser i sänghalmen. Sexualiteten och kroppen är något högst personligt men samtidigt politiskt och en del av samhället och den allmänna debatten. Politiken styr över lagar kring sexköp och samtycke, men också över priset på mensskydd och preventivmedel, transpersoners rättigheter och vad barnen lär sig om integritet och respekt i skolan.
För att få utvecklingen att gå framåt behövs politisk kamp, och faktum är att vi fortfarande behöver stå på barrikaderna.
Sexuella rättigheter uppstår inte av sig själva. Genom lagstiftning och reformer har frågor om sexuella rättigheter och hälsa drivits framåt. År 2004 hade sexualundervisningen inte varit obligatorisk i Finlands skolor på tio år. Så sent som 2011 slutade transpersoner definieras som psykiskt sjuka och först 2017 genomfördes den jämlika äktenskapsreformen som ger samkönade rätt att gifta sig. För att få utvecklingen att gå framåt behövs politisk kamp, och faktum är att vi fortfarande behöver stå på barrikaderna. Hundratals miljoner människor saknar fortfarande tillgång till moderna preventivmedel. Världen över riskerar miljontals flickor könsstympning och varje dag förhindras barn att gå till skolan på grund av att de har mens.
Patriarkala strukturer frodas överallt på bekostnad av i synnerhet minoriteters och kvinnors kroppar och hälsa, inte bara i så kallade utvecklingsländer. Både USA och i Europa är abortmotståndarna på frammarsch och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar inskränks, trots att vi i dag vet att abortförbud inte gör att aborter försvinner. I stället genomförs dödsfarliga aborter olagligt utan övervakande medicinsk personal. Vill man nödvändigtvis få ner antalet aborter visar också forskning att fungerande sexualundervisning är ett mer effektivt medel än abortförbud. Därför är det också märkligt att man i Polen som redan har bland de mest strikta abortlagarna också vill förbjuda sexualundervisning för barn. Ett annat sätt att minska på aborterna är att införa gratis preventivmedel – ett politiskt initiativ som SU har jobbat för i många år, med gott resultat.
Politik är kanske sällan sexigt, men sex är politik.
Och är det inte märkligt hur man annars lägger så lite tid på livmoderbärares hälsa – kvinnors sjukdomar ges ofta lägre prioritet och sämre ekonomiska förutsättningar. Till exempel bygger hjärtvården på forskning kring mäns hjärtan och deras symtom, och eftersom kvinnors hjärtproblem ofta tar sig andra uttryck riskerar deras symtom att förbises trots att de får hjärtproblem i lika stor utsträckning som män. Men när det gäller kvinnors reproduktiva hälsa, ja då vaknar minsann gubbväldet till och har åsikter till höger och vänster.
Också på hemmaplan måste vi fortfarande komma ihåg att bevaka allas lika rättigheter, för även om kampen en gång är vunnen ska man inte ta den för given. Och mycket finns kvar att göra för att trygga allas välmående, hälsa och trygghet: vi väntar till exempel fortfarande på att en ny samtyckeslag och en förnyad translag ska verkställas. Politik är kanske sällan sexigt, men sex är politik. Därför måste vi fortsätta prata om det, debattera det och fatta vettiga beslut.
