Vi måste våga säga ifrån och visa att det debattklimat vi lever i just nu inte är acceptabelt. Ingen ska behöva utstå sexuella trakasserier, varken i en politisk kampanj eller någon annanstans, skriver Svensk Ungdoms förbundsordförande Frida Sigfrids.
Text: Frida Sigfrids
Foto: Sofia Jern
Som politiker är man en offentlig person som ska tåla både kritik och oförskämda meddelande på sociala medier – för det är ju något som hör till jobbet. Den uppfattningen är inte helt obekant för de flesta politiker. Och det är klart att politiker ska kunna lyssna på sina väljare och tåla en del konstruktiv kritik. Men det finns ändå gränser för vilken typ av kommentarer som kan anses okej.
Okonstruktiv kritik och opassande kommentarer drabbar speciellt kvinnor. Det är inte ovanligt att unga kvinnor i politiken tvingas utsättas för kommentarer om sitt utseende eller sina kläder i stället för att få argumentera för de åsikter de står för.
För mig är det här inget främmande och speciellt under vårens valkampanjer stötte jag på flera kommentarer om just mitt utseende, främst på sociala medier. Ibland handlade det om kommentarer som menade väl men bara kom ut på fel sätt och ibland kommentarer som helt klart var menade att såra mig.
Jag skulle hellre se att en väljare väljer att rösta på mig på grund av min kompetens och mina politiska åsikter, inte på grund av att hen vill gå på kaffedejt med mig eller för att jag har fint hår.
Ibland kunde det handla om att en person sade sig rösta på mig på grund av mitt utseende. Sådana kommentarer är kanske tänkta som komplimanger, men personligen skulle jag hellre se att en väljare väljer att rösta på mig på grund av min kompetens och mina politiska åsikter, och inte på grund av att hen vill gå på kaffedejt med mig eller för att jag har fint hår.
I min kampanj förekom även direkta trakasserier. En del manliga väljare tyckte det var helt okej att skicka bilder på sina intima delar eller kommentera mitt utseende på ett nedvärderande sätt. Sådant beteende hör inte hemma i en valkampanj, och inte någon annanstans heller.
Då jag pratade med mina manliga kolleger som också gjorde valkampanj hade de inte liknande erfarenheter i en lika stor utsträckning, vilket förstås kändes orättvist. Varför skulle jag behöva ta emot de här kommentarerna bara för att jag är ung kvinna i politiken?
Jag har turen att inte bli så lätt ledsen av kommentarer. Jag tror det samma gäller de flesta politiker på grund av att man är offentlig och därmed tyvärr också får bli van med att stå ut med en hel del. Det betyder dock inte att det är okej att skicka vilken typ av meddelanden som helst eller att du kan säga vad som helst åt någon på torget utan att personen i fråga kan bli ledsen. Också politiker är vanliga människor med känslor.
En del manliga väljare tyckte det var helt okej att skicka bilder på sina intima delar eller kommentera mitt utseende på ett nedvärderande sätt.
Hatretorik och trakasserier förknippas i dag allt mer med politik samtidigt som den politiska samhällsdebatten blivit allt hårdare. Det här betyder att vardagen för många politiker blivit allt tyngre och allt fler väljer att hålla sina åsikter för sig själva eftersom de är rädda för vad de kan tvingas utstå ifall de säger eller skriver vad de tycker. Det drabbar speciellt unga som kanske tvekar om de vågar gå med i politiken eller inte eftersom man inte vill bli bemött av hatkommentarer eller arga samtal.
Vi måste våga säga ifrån och visa att det debattklimat vi lever i just nu inte är acceptabelt. Vi alla, inte bara de som blir utsatta, behöver jobba på att sätta ner foten. Ingen ska behöva utstå elaka kommentarer eller sexuella trakasserier på grund av sitt yrke, varken i en politisk kampanj eller någon annanstans.
