Sexköp är ett fenomen som aldrig kommer försvinna. Frågan är vad som är bäst för de personer som arbetar med prostitution – att sexköp kriminaliseras eller inte.
Text: Tyko Hertzberg, förbundsstyrelsemedlem
Foto: Sofia Jern
Borde sexköp kriminaliseras enligt den svenska modellen, eller ska prostitution öppnas för en reglerad men laglig marknad? Först att besvara den frågan måste vi först förstå hur situationen ser ut i Finland och Norden i dagsläget.
Enligt finländsk lagstiftning är det lagligt att köpa och sälja sex så länge den som säljer sex är över 18 år. Koppleri, det vill säga då det finns en mellanhand i sexköpsaffären, är förbjudet. Dessutom förbjuder lagen köp av sex av en person som är offer för människohandel – oberoende om köparen misstänker det eller inte. För att en sexköpare ska bli dömd i Finland ska polisen alltså först kunna bevisa att det ligger organiserad brottslighet bakom.
Prostitution sägs vara världens äldsta yrke. Prostitution har funnits i varje nation genom alla tider. I Helsingfors är den kända ”prostitutionsgatan” Mikaelsgatan och i Stockholm finns den motsvarande Malmskillnadsgatan. På dessa gator skedde och sker än i dag den bild av prostitution de flesta av oss kanske har i tankarna: kvinnor som så att säga går på gatan.
Men när den fria rörligheten har trappats upp med införande av Schengenområdet är det inte endast turister och affärer som blivit mer rörliga inom Europa. Även hallikar i länder som Rumänien och Bulgarien har tagit tillfället i akt. En överväldigande stor andel av de prostituerade är kvinnor och dessa är ofta inte födda i Sverige. Manliga prostituerade är till en högre grad födda och uppvuxna i Sverige eller Finland. I Sverige är andelen prostituerade uppskattningsvis cirka 90 procent icke-svenskar. Dessa kvinnor härstammar mestadels från länder såsom Rumänien, Bulgarien och Nigeria.
För många av dessa människor betyder chansen att sälja sig i Sverige eller Norden också ett medel att försörja hela familjen.
Den traditionella gatuprostitutionen har med tiden försvunnit och i stället har prostitutionen vunnit ny mark på internet. Ofta är den styrd av hallikarna och människohandlarna. Kvinnorna som säljer sex kommer till Norden ibland av egen fri vilja och i allt större grad på grund av tvång, antingen ekonomisk sådan eller på grund av ren och skär kidnappning.
För många kvinnor i Rumänien och Bulgarien betyder prostitution i Finland och Sverige ekonomiskt oberoende och löner som man bara kan drömma om i hemlandet. Medellönen i Rumänien är så pass låg som 250 euro i månaden. En timmes sexköp uppskattas kosta kring 150 euro i Norden och av detta är det upp till halliken att bestämma hur många procent kvinnan får behålla. Kvinnorna kan alltså i bästa fall tjäna en månadslön på några dagars arbete i Norden. Men i andra fall får inte kvinnorna något att behålla. Vissa människohandlare bygger också upp skulder, bestående av till exempel boende, mat och transport, som dessa kvinnor måste betala för. Dessa skulder kan ta år att betala tillbaka.
Simon Häggström, polischef för prostitutionsroteln i Stockholm och författare av två böcker angående prostitution i Sverige och Stockholm, intervjuade en hallik från Rumänien. Halliken hade blivit dömd för människosmuggling i Sverige och satt åtta år i svenskt fängelse. Denna hallik tog Simon till utkanten av Bukarest där Simon fick uppleva den extrema fattigdomen som existerar i stora delar av Rumänien. För många av dessa människor betyder chansen att sälja sig i Sverige eller Norden också ett medel att försörja hela familjen.
Tyvärr kommer prostitution aldrig att försvinna. Frågan blir i stället vad som är bäst för dem som är i det utsatta läget. Vad kan staten göra för dem som är människohandelsoffer eller fast i prostitution men vill ut? Hurdana lagar kan staten stifta för att hjälpa dessa kvinnor, flickor, män och pojkar i utsatt läge?
Den svenska modellen har också fått utstå kritik för att den inte ser prostitution som arbete och ser alla prostituerade som offer som måste räddas.
År 1999 gick Sverige in för något som har kallats den svenska modellen. Det innebar att förbjuda allt köp av sex medan försäljning är ostraffbart. Tanken är att köparen i dessa fall då inte vågar begå grova övergrepp, och att de som säljer har en lägre tröskel att anmäla köparen för brott. Samtidigt ska svenska myndigheter uppmuntra sexsäljare att lämna yrket. För detta syfte finns flera icke-statliga organisationer, till exempel Talita.
Effekterna har inte låtit sig vänta. Det har inte förekommit mord på prostituerade på hela 2000-talet, och andelen män som uppgett att de köpt sex har minskat sedan sexköpslagen trädde i kraft. Sverige är även det land som har den minsta andelen personer som anger att de köpt sex i både nordiska och europeiska mått mätt.
I Tyskland är det inte allt för ovanligt att den prostituerade måste betala en inträdesavgift till bordeller för att få arbeta där, samtidigt som halliken har rätt till ca 40 procent av den prostituerades inkomster.
Den svenska modellen har också fått utstå kritik. Till exempel den sydafrikanska feministiska organisation Sonke anser att den svenska modellen stigmatiserar sexarbetare. De kritiserar att den svenska modellen inte ser prostitution som arbete och anser också att den svenska modellen ser alla prostituerade som offer som måste räddas. Sonke är heller inte ensamma i denna kritik, Amnesty har uttryckt sig i liknande ordalag.
En allt mera åtstramad sexköpslagstiftning har införts i länder som Kanada, Frankrike och Norge. Detta har heller inte skett utan problem. Tyskland som samtidigt har gått in för det motsatta, alltså legaliserat sexköp och bordellverksamhet, har sett en motsatt effekt. Med legaliserad prostitution och bordellverksamhet har landet sett ett ökande antal arbetare från Rumänien samt Bulgarien.
I Tyskland är det inte allt för ovanligt att den prostituerade måste betala en inträdesavgift till bordeller för att få arbeta där, samtidigt som halliken har rätt till ca 40 procent av den prostituerades inkomster. Lägre inkomster för de prostituerade kan också tvinga dem att i stället arbeta på gatan eller internet utan det skydd som dessa bordeller erbjuder. I länder som har en mer tolerant sexköpslag sker det även flera mord på prostituerade. I Tyskland har 91 personer inom sexarbete blivit mördare mellan 2002 och 2018 och i Spanien har det skett 48 mord på prostituerade de senaste 10 åren.
Så borde Finland följa den svenska modellen med kriminalisering av sexköp? Jag uppmanar alla att ta reda på fakta själva. Som vidare läsning rekommenderas Simon Häggströms böcker Skuggans lag samt Nattstad.
