Det är inte rättvist att MSM-personer, alltså män som haft samlag med män, aldrig får donera blod ifall de lever i ett förhållande, medan resten av befolkningen får donera utan större hinder, skriver Viveca Hansson.


Text: Viveca Hansson, ordförande för Svensk Ungdom i Esbo
Illustration: Sofia Jern

 

Det behövs hela tiden fler blodgivare. På Röda Korsets webbplats kan man följa med hur situationen ser ut för de olika blodgrupperna och mera sällan händer det att reserverna är tillräckliga. EU:s bloddirektiv bestämmer reglerna för bloddonation i medlemsländerna. Direktiven säkrar patientsäkerheten för överföring av intravenösa sjukdomar oftast i form av en karenstid eller genom att förbjuda donation i vissa situationer och för vissa människogrupper. Enligt direktivet hör MSM-personer, alltså män som haft samlag med män, till högriskgruppen.

För heterosexuella finns det inga gränser för att donera blod om parförhållandet är stadigvarande.

 

MSM-personer får inte enligt nuvarande direktiv donera blod inom tolv månader från att de haft sex med en annan man. Här tas inte ställning till om det sexuella förhållandet männen emellan är långvarigt eller tillfälligt, så som är fallet för resten av befolkningen inklusive homosexuella kvinnor, där förbudet att donera endast gäller för tillfälliga förhållanden. Detta innebär att en man som har en långvarig manlig partner inte får donera blod inom tolv månader efter att han haft samlag med sin partner. Alla andra får inte donera inom fyra månader efter att de haft samlag med en ny partner. För heterosexuella finns det inga gränser för att donera blod om parförhållandet är stadigvarande.

 

Orsaken till att MSM anses vara en högriskgrupp och inte får donera blod inom tolv månader efter samlag med en annan man härstammar från en gången tid då HIV var ett relativt okänt virus som spreds snabbt och var vanligare hos MSM-gruppen. HIV är nu för tiden ingen dödsdom, utan ett virus vi känner väl till i Finland och spridningen är på ett helt annat sätt under kontroll. HIV sprids inte längre i Norden på samma sätt som tidigare enbart i MSM-gruppen, utan vem som helst, inte bara MSM-personer, kan bli smittade av HIV i samband med oskyddat sex med en tillfällig partner. Smittas man av HIV har man viruset hela livet, så att vänta i tolv månader innan man kan donera blod hjälper inte heller mycket ifall man råkar bli smittad.

Man måste också komma ihåg att inget blod ges till patienterna utan att det först kontrolleras noggrant. I den kontrollen ingår också HIV-test.

 

För MSM-personer är det förnedrande att bli hindrade från att donera blod. Karenstiden på tolv månader gäller förutom för MSM-gruppen också dem som köpt eller sålt sex under de senaste tolv månaderna. En man som haft en stadig manlig partner många år kan inte jämföras med någon som köpt sex. Från ett jämställdhetsperspektiv är det inte rättvist att MSM-personer aldrig får donera blod ifall de lever i ett förhållande, medan resten av befolkningen får donera utan större hinder. Man måste också komma ihåg att inget blod ges till patienterna utan att det först kontrolleras noggrant. I den kontrollen ingår också HIV-test. Därmed blir risken inte större att smittas av HIV ifall MSM personer får donera blod.