Finlandssvenskarna kallas ofta världens mest privilegierade minoritet. Själv tvekar jag på om det verkligen kan stämma.


Text: Frida Sigfrids
Foto: Marie Krogius

Som en finlandssvensk som verkligen värnar om våra två nationalspråk känns kampen ofta tung och motgångarna som fler än vinsterna. Det handlar om inställningar till svenskan, möjligheten till service på sitt eget modersmål och de otaliga debatterna där folk undrar varför jag måste vara så jobbig och inte bara kan byta till finska då jag ändå kan båda två.

Finlands två nationalspråk är bland de största rikedomarna vi har och jag är inte redo att ge upp. Två nationalspråk öppnar för Finland ett betydligt bredare samarbete till övriga Norden. Det här gynnar inte bara ekonomin utan all rörlighet och det politiska samspelet mellan de nordiska länderna.

Finlands två nationalspråk bidrar till allt från ekonomi till kultur och en ökad medmänsklighet.

Vår flerspråkighet är även grunden till ett tolerant samhälle och en ökad språkkunskap. Forskning påvisar tydligt att det är lättare att lära sig fler språk om man redan kan fler än ett. Att lära sig svenska är därmed inget hinder för någon att lära sig fler språk – utan en möjlighet. Finlands två nationalspråk bidrar till allt från ekonomi till kultur och en ökad medmänsklighet. Samtidigt är det svenska språket en del av vår allas identitet. Jag vore inte samma Frida utan två modersmål och samma möjligheter att uttrycka mig på finska som på svenska.

Oberoende om vi är världens mest privilegierade minoritet eller inte, är ställningen för det svenska språket i Finland inte speciellt bra. Enligt den finlandssvenska medborgarpanelen har var tredje finlandssvensk upplevt trakasserier eller hot på grund av sitt modersmål. I september presenterade Kommunförbundet en språkbarometer där det framkommer att svensk service i praktiken inte fungerar lika bra som i teorin. Många av dem som svarat på undersökningen upplever att språkklimatet mot svenskan blivit sämre under de senaste. Speciellt svårt är det att få service på svenska om svenskan i kommunen är ett minoritetsspråk, även om kommunen skulle vara tvåspråkig.

Också i min vardag upplever jag att svenskans ställning försvagats och många unga har i dag svårt att se fördelarna med två nationalspråk. Här väcks också mina frågetecken kring hur finlandssvenskarna kan vara världens mest privilegierade minoritet trots att det inte är möjligt att få service på sitt eget modersmål ens i tvåspråkiga kommuner.

Det är viktigt att vi vågar prata svenska för att upprätthålla svenskans ställning i Finland. Vi måste våga stå upp för de rättigheter som grundlagen stadgar och tala ut när saker inte fungerar som de borde. Ingen ska behöva uppleva trakasserier eller hot i vardagen på grund av sitt modersmål. Finlandssvenskarna må målas upp som världens mest privilegierade minoritet ibland, men det betyder inte att situationen är bra. Vår allas hjälp behövs för att trygga våra nationalspråk och stå upp för varandra. Två nationalspråk är en rikedom som Finland inte har råd att ifrågasätta.