Brinner du för ditt jobb? Eller jobbar du främst för att kunna betala hyra och köpa mat, det vill säga för att få lön? De flesta skulle gärna svara båda, men realiteten är att de flesta jobbar för att kunna försörja sin familj eller klara sina egna utgifter. Trots det här är alla jobb i Finland inte värda en lön.


Text: Frida Sigfrids

 

I Finland är oavlönade praktiker vanliga. I praktikbarometern (2019) meddelade endast 36 procent av yrkeshögskolestuderande och 57 procent av universitetsstuderande att de fick lön för sin praktik. Då man jämför resultaten med tidigare år står det klart att praktik utan lön har blivit allt vanligare. Bland annat FN och Europaparlamentet har konstaterat att oavlönade praktiker skapar ojämlikhet mellan studerande redan i ett tidigt skede.

Oavlönade praktiker är även ett problem för jämställdheten eftersom de är särskilt vanliga inom så kallade kvinnodominerade branscher. Om vi ska sträva efter att betala samma lön för samma arbete, oavsett kön, måste det ske redan innan man på heltid tar klivet in i arbetslivet.

Ska praktikanten samtidigt studera vid sidan om praktiken eller helt enkelt låta bli att ha några utgifter?

Arbetspraktiker är otroligt viktiga för att studerande ska lära sig om arbetet och skaffa sig kontakter i arbetslivet. Trots det är en oavlönad praktik ibland en ekvation som inte går att lösa. Hur skall en studerande kunna försörja sig om hen jobbar heltid (utan lön) på en praktikplats i tre månader, men bara får fem studiepoäng, vilket motsvarar en månads studiestöd. Det betyder ett heltidsjobb på tre månader för ungefär 250 euro. Ska praktikanten samtidigt studera vid sidan om praktiken eller helt enkelt låta bli att ha några utgifter? 

Europaparlamentet gick nyligen in för att motverka oavlönade praktiker i hela Europa. Problemet sträcker sig långt utanför Finlands gränser. Därför är det särskilt viktigt att Finland tar en klar ställning emot oavlönade praktiker, för att vara en föregångare och visa väg för andra länder.

Det är inte enbart studerande som drabbas negativt av oavlönade praktiker. De är även ett problem för högskolorna som ofta behöver betala betydande summor för att överhuvudtaget kunna erbjuda sina studerande arbetspraktik under studietiden. Det här är problematiskt, och ställer studerande i en ojämlik situation genom att högskolorna måste betala för vissa studerandes arbetspraktik men inte andras. 

Vi måste börja se på praktikanter som en resurs framom en börda. Arbetsplatser kan ha nytta av praktikanter också efter praktiken eftersom det i många fall resulterar i att den studerande senare söker arbete där hen utfört sin praktik. Ingen ska behöva uppleva att ens egen arbetsinsats inte är värdefull nog att kompenseras för.