Spara ditt lönekvitto, där står också annan viktig information än vad du fått på kontot denna månad. Börja pensionsspara i god tid, ränta-på-ränta effekten gör att det du placerar med tiden växer sig mycket större. Det går att få skatteavdrag på resekostnader eller om du behöver köpa en dator för ditt jobb. Det här är några saker jag lärt mig om ekonomi i år. I ÅR.
Text Anna Hellberg
Det är rätt pinsamt att medge att jag kan så lite om ekonomi då jag snart fyller 24, har jobbat varje år sedan jag var 14, gjort bra ifrån mig i skolan och har en kandidatexamen.
Du kanske skakar på huvudet, tycker det jag nyss räknade upp är självklarheter och undrar hur jag kan vara så bortblåst. Eller så har du ingen aning om vad jag talar om. Båda scenarierna är lika möjliga. Och detta är ett problem.
Hur kommer det sig att jag lär mig grundläggande saker om personlig ekonomi nästan ett decennium efter att jag börjat delta i arbetslivet? Delvis kan jag skylla på mig själv. Kanske har jag hört dessa saker sägas nånstans, men aldrig riktigt uppfattat vikten av dem. Kanske kunde jag ha läst in mig på nätet bättre eller lånat böcker från biblioteket.
Delvis kan jag skylla på mina föräldrar. De har lärt mig allt om Duke Ellingtons jazzmusik och finskans 12 kasus, men nästan inget om vad jag ska tänka på för att öppna ett bostadssparkonto. Mina föräldrar har inte varit särskilt insatta i ekonomi eller tillräckligt intresserade för att prata om det vid middagsbordet. Men jämfört med mig har många unga lärt sig betydligt mindre hemifrån.
Kunskapen om pengar sitter tyst i samhällets väggar. Alla förväntas ha koll på ekonomi trots att ingen lär ut det.
Attityderna kring och kunskaperna om pengar är enormt varierande mellan familjer och sociala grupper, men personlig ekonomi är lika avgörande för allas liv. Därför är det förbryllande att en så stor del av den praktiska kunskap som behövs ligger på föräldrars och ungas eget ansvar. Vi har ju ett skolsystem. Om tanken är att vi i grundskolan ska ge alla unga jämnare förutsättningar att klara sig i livet, hur kan vi då ha en så enorm blind fläck i läroplanen? För första gången är jag ordentligt ledsen på vårt skolsystem, som lämnat mig utanför en hel värld av livsviktig information.
På arbetsplatser talas det om tyst information, sådant som “sitter i väggarna”. I SU-personalen har vi under året försökt skriva ut den informationen, så att nya anställda inte ska behöva gå förbryllade och lära sig allt genom att först strula till det.
Jag känner att kunskapen om pengar sitter tyst i samhällets väggar. Alla förväntas ha koll på ekonomi trots att ingen lär ut det. Då måste man i stället lära sig den hårda vägen. För vissa innebär den hårda vägen att spar- eller reseplanerna går i stöpet. För andra kan det betyda att åka ner i en skuldfälla med allvarliga konsekvenser för resten av livet.
Men samtidigt känns det som den här tysta informationen sakta mak blir mer uttalad. Kanske det bara är jag som börjat lägga märke till diskussioner som länge funnits, eller har kommit innanför en ny bubbla, men jag hoppas verkligen att det är en allmän trend. Att det börjat talas mer om personlig ekonomi, börjat skrivas fler artiklar om hur man undviker onödig konsumtion och blivit mer mainstream med småskalig investering. Och om trenden finns, hoppas jag att vi genom det här numret kan bidra till den.
Två publikationer har varit till extra stor hjälp och inspiration under arbetet med detta Libernummer: En euro i taget, skriven av Marina Nygård och utgiven av Marthaförbundet och HS Teema 4/20: Raha. Dem rekommenderar vi varmt att läsa!
