Det årtionde vi befinner oss i kommer på många sätt att vara avgörande för naturen, klimatet och kommande generationer. Klimatförändringen påverkar redan alla regioner i världen och behovet av att frångå “business as usual” och ge oss i kast med en rejäl omställning har ordinerats mänskligheten av världens framstående forskare redan i flera års tid. Vi behöver förändra förhållningssätt, tankesätt, konsumtion, produktion, vårt beroende av fossil energi och mycket mer.
Text: Annika Lepistö och Nicholas Kujala, Illustration: Marie Krogius
I början av september presenterade regeringen resultatet av budgetförhandlingarna. Budgetförslaget omfattade bland annat en temporär höjning av studerandes inkomstgräns, åtgärder för att underlätta för arbetskraftsinvandring och studerande från utlandet, samt åtgärder för uppsnabbad energiomställning såsom investeringar i energiinfrastruktur, ny energiteknologi, och elektrifiering av industrin. Bara någon månad innan budgetförslaget presenterades kom IPCC:s senaste klimatrapport som en väntad kalldusch. Forskarna konstaterar i rapporten att om det inte sker omedelbara, snabba och storskaliga minskningar i växthusgasutsläppen kommer en begränsning av uppvärmningen till nära 1,5 °C eller till och med 2 °C att vara utom räckhåll.
Historiskt sett har ekonomisk hållbarhet varit prio ett, medan ekologisk och social hållbarhet har nedprioriterats.
Det finns ingen anledning att inte beakta ekologisk hållbarhet och behovet av en klimatomställning även när det är dags att prata pengar. Vad gäller hållbar utveckling är det viktigt att se till helhetsbilden: både den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten och hur våra beslut påverkar klimat, människor och ekonomi. Historiskt sett har ekonomisk hållbarhet varit prio ett, medan ekologisk och social hållbarhet har nedprioriterats. Nu har vi kommit till en brytpunkt där det är uppenbart att det är dags att ta alla hållbarhetsdimensioner i beaktande. Vi kan inte ha en fungerande ekonomi om människor inte har drägliga levnadsvillkor och om naturens livsuppehållande system fallerar. Ett företag kan inte producera potatischips om jorden är utarmad och inte förmår ge skördar. Inte heller om det inte finns människor som kan skörda och förädla produkten. Ekonomin florerar när människor och natur mår bra.
Eftersom ekonomi har prioriterats först i så många år har vi goda möjligheter att genom ekonomisk planering och beslut som rör ekonomin också fatta goda beslut ur en hållbarhetssynvinkel. Det handlar om att frångå tankesättet om miljö, människor och ekonomi var för sig och inse att allt hänger ihop. Ekonomin påverkar natur och klimat till exempel genom ohållbar användning av resurser för att maximera ekonomisk vinst, och natur och klimat påverkar ekonomin genom kostsamma naturkatastrofer och missväxt. Man kan såklart fråga sig om man bör tackla missväxten eller resursanvändningen först, och det finns alltid åtgärder som går att implementera snabbare än andra, men allt bottnar i att vi har satt ohållbara system i rullning. Dessa ohållbara system kan vi tackla genom att implementera hållbara system, såsom att frångå den linjära ekonomin och gå mot en cirkulär ekonomi.
Vad gäller att sätta hållbara system i rullning så har vi alla vår roll att spela och åtgärder bör tas på såväl internationell som lokal nivå. Det borde inte handla om vem som gör vad utan vad vi alla kan göra. Finland har en fördelaktig position i och med att vi hunnit längre i utvecklingen än många andra länder. Vi har tillsammans med övriga nordiska länder en chans att gå i bräschen för hållbar utveckling och hållbara innovationer. Finland går in med en bra inställning när vi satsar på klimatneutralitet år 2035 och budgetförhandlingarna bjöd på några förslag på åtgärder. Ett annat område där Finland kan bli bättre är hur vi undervisar om den rådande klimatförändringen och biodiversitetskrisen. Det är allt svårare att förändra den äldre generationens förhållningssätt till miljökriserna som råder – i stället finns nyckeln i utbildning och fortbildning.
De mest naturliga samarbetsparterna för Finland är de andra nordiska länderna. Om vi på den nordiska nivån utökar samarbetet och delar med oss av hållbara lösningar kan vi tillsammans komma längre. Norden har redan ett starkt tvärsektoriellt samarbete, och hållbarhet är en av de centrala delarna. Samtidigt är beslutsfattandet på den nordiska nivån ganska trögt, och kräver ofta mycket tid och tålamod. Men gemensamma lösningar är starkare, och ger oftast bättre resultat. Där kan vi vara proaktiva, och exportera det kunnande vi redan har.
Svenska folkpartiet har skickat lite blandade signaler då det kommer till kampen mot klimatförändringen. Frågan om när vi ska arbeta för att rädda vår planet har besvarats för länge sedan: omedelbart. Så länge vår partiledare kommer med uttalanden som ens kan tolkas som att klimatbesluten kan fattas nångång i framtiden, kommer vi inte framåt i beslutsfattandet. Det är viktigt att nu signalera brådskan och behovet av att snabbt fatta svåra beslut. SFP har alltid varit det parti som burit sin vikt och tagit ansvar. Detta måste också gälla i klimatfrågor. SFP borde pressa regeringen hårdare i klimat- och miljöfrågor, inget mindre är tillräckligt.
Det finns ingen anledning att inte beakta ekologisk hållbarhet och behovet av en klimatomställning även när det är dags att prata pengar.
Den akuta frågan från ett ekonomiskt perspektiv är att förändra sättet vi förhåller oss till miljöskadligt beteende. Finland, såväl som resten av världen, behöver en grön skatteväxling, där den som smutsar ned också betalar. Arbetsplatser ska riktas till branscher som stöder en grön utveckling, och cirkulär ekonomi ska stödas aktivare. Det ska aldrig vara billigare att köpa nytt än att reparera något existerande.
Frågan om jordbruk och klimat är tuff, och kräver en bred analys. Men i sin korthet är det klart att det behövs mera resurser och stöd i arbetet för ett grönare jordbruk. Vi behöver mat också i framtiden, men den kan inte produceras på klimatets bekostnad. Jordbruksstöd ska uppmana till nyinvesteringar och hållbarare produktionssätt. Finland har genom tiderna klarat av att producera världens renaste och hållbaraste mat, så det är garanterat inte en omöjlighet att reformera jordbruket också med klimatet som mätare.
Klimatförändringen är kostsam både socialt och ekonomiskt sett, och den påverkar oss alla oavsett politisk inriktning. Men vi behandlar klimat- och miljöfrågor på ett begränsat sätt, som något som åligger en viss myndighet eller sektor, ett visst land eller som är en hjärtefråga för ett visst parti. Den begränsade tiden vi har för att åstadkomma förändringar är ett faktum och kan i bästa fall bidra till att vi alla inser vikten av att tänka i system och helheter. Vi sitter alla i samma båt i den storm som nu härjar och vi kan inte låta ett begränsat tänkande om miljö och ekonomi skilt för sig eller bråk om vem som borde agera först hindra oss från att vidta åtgärder.
