Det kan man undra inför ett veckoslut. Den här rubriken kan ge ett sken av att texten handlar om alkoholkonsumtion och -vanor i något borgerliga millennialers liv. Men riktigt så lätta livsval syftar jag inte på.
Text: Malin Lindholm, Foto: Sofia Jern
Jag har grubblat på karaoke och musslor en stund. Men inte som en rolig tankelek om vilken låt jag ska välja nästa gång jag sjunger karaoke (för övrig blir det något av ABBA) eller vilken sorts vittvin jag ska koka musslorna i. Jag tänker på vilka sociala sammanhang jag associerar till de här koncepten och hur coronapandemin ändrat på dem.
Mina vänkretsar kommer från lite olika håll; gymnasiet, studielivet, fritidsintressen och arbetslivet. Alla dessa kretsar har lite sin egen grej då det kommer till var och hur ofta vi ses. Med vissa samlas man några gånger om året, men andra träffas man på olika evenemang, sjunger karaoke till småtimmarna eller samlas för middagar.
Vi alla stod bokstavligen inför att fundera vilka människor vi släpper nära, och vem som stannar på två meters avstånd.
I mars år 2020 ändrades allt. Jag, precis som alla andra, stod inför en helt ny situation. Att ses på evenemang eller sjunga karaoke till småtimmarna var inte ett alternativ, det var till och med förbjudet enligt finsk lagstiftning.
Att upprätthålla sociala relationer i en pandemi är ett kapitel för sig, det finns ingen textbok som förklarar hur man ska tänka och prioritera. Vi alla stod bokstavligen inför att fundera vilka människor vi släpper nära, och vem som stannar på två meters avstånd. Vem får komma in i mitt hem? Vem går jag på promenad med? Hur upprätthåller jag kontakten med dem som jag tidigare träffat på möten och evenemang? Vem finns i min vardag, då den begränsats så plötsligt och drastiskt? För egen del kan väl konstateras att det blev mera musslor och riesling än det blev karaoke. Följaktligen har vissa vänkretsar vuxit en närmare medan avståndet till andra blivit större.
Min mormor brukar alltid säga, att vare sig situationen är bra eller dålig kommer den att ändra. Så tänker jag att det är då du är på slutrakan i dina studier, lämnar en arbetsplats eller vaknar upp i en global pandemi. Då det sociala sammanhanget man upplevt på daglig basis inte längre finns i vardagen står man inför frågan; ska de här relationerna finnas i mitt liv också i framtiden, och på vilket sätt i så fall? Och nu då samhället öppnar upp igen; vem alla finns i min vardag nu? Och vilka alla vill jag återuppta kontakten med?
I ett liv ryms både karaoke och musslor – vi behöver olika sorters människor och upplevelser runt oss för att få ut det bästa av livet.
För ett par veckor sedan deltog jag i ett stort evenemang, mitt första på 1,5 år. Glädjen att träffa kompisar man inte sett live på flera år var enorm. Det var väldigt naturligt att konstatera “Ja, vi har ju inte setts på grund av corona, men så kul att träffas nu! Ska vi ta lunch eller öl någon dag?”. Det dåliga samvetet över att man inte hållit kontakt försvann omedelbart.
I ett liv ryms både karaoke och musslor – vi behöver olika sorters människor och upplevelser runt oss för att få ut det bästa av livet. Efter en begränsad vardag har det blivit tydligare vad och vem jag saknar, men också vad och vem jag vill ha i min vardag i framtiden. Till er som varit min musslor i vittvin-krets under pademin; tack för att ni funnits där och för att vi tillsammans skapat fina minnen från den här underliga tiden. Till er som funnits på ett avstånd; det kommer att vara så ofattbart roligt att ses igen.
