Psykisk ohälsa har diskuterats aktivt de senaste åren och mycket har både gjorts och görs för att förbättra den psykiatriska vården i Finland. Något som däremot glömts bort är specialistvården och närmare bestämt ätstörningsvården. Enligt Institutet för hälsa och välfärd insjuknar ungefär 7% av kvinnorna i en ätstörning innan de fyllt 30 år och är den fjärde vanligaste psykiska störningen hos kvinnor i Finland. Andelen män som insjuknar är mindre men mörkertalet är stort då andelen som söker hjälp är väldigt liten. För patienter med anorexia nervosa är risken att dö till följd av sjukdomen sex gånger större i jämförelse med andra i samma ålder och är den dödligaste av psykiska sjukdomar.
Vården för en patient med ätstörningsproblematik koncentreras oftast till öppenvården i form av samtalsterapi och vid behov intensivvård på dagavdelning. I Österbotten finns två specialiserade enheter för patienter med en ätstörning, Fredrikakliniken i Jakobstad och ätstörningsenheten vid Vasa centralsjukhus. Av dessa erbjuder ingen av dem dygnetruntvård utan patienten hänvisas vid behov till somatiska avdelningar, vuxen- eller ungdomspsykiatrin där personalen sällan har kunskap eller förståelse för sjukdomen. Intensivvårdsplatserna på avdelningarna är väldigt få, på Fredrikakliniken finns sex platser för intensivvård och i Vasa endast två, vilket gör att köerna till dessa ofta är långa. Forskningsresultat har även visat att sluten avdelningsvård sällan är till större nytta för patienter med ätstörningar. På många ställen runt om i landet finns det inga specialistenheter alls, vården på svenska är bristfällig på många orter och avstånden till enheterna är ofta väldigt långa.
Finlands största och enda ätstörningscenter med dygnetruntvård finns i Helsingfors och är en privat ätstörningsklinik, där heldygnsvården per dygn kostar 640€ och dagvården 490€. För att beviljas vård vid enheten behövs en betalningsförbindelse från den egna kommunen. Det är enormt stora kostnader för patienter samt deras familjer där behovet av längre vårdperioder är stort. Vårdköerna till specialistenheterna är ofta väldigt långa, vilket kan leda till en väldigt ohållbar situation för den insjuknade eftersom hens tillstånd kan förändras väldigt fort. Då stor del av patienterna är minderåriga är de långa avstånden hemifrån problematiska eftersom kontakten till och stödet från familjen är enormt viktig. Därför behövs det ökade resurser och ett fungerande samarbete mellan olika enheter för att trygga och möjliggöra vården så nära hemkommunen som möjligt.
I Sverige är ätstörningsvården mera utvecklad där ett samarbete mellan vårdenheterna, patienten och familjen är i fokus. Socialstyrelsen och SBU, statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har gjort en utvärdering över kunskapsläget gällande ätstörningar i Sverige för att ta fram ett kunskapsstöd för de som arbetar inom vården och med barn och unga, samt att utforma en nationell plan för ätstörningsvården i uppdrag av regeringen. Bland annat Rasmus Isomaa, verksamhetsledare vid Fredrikakliniken, psykoterapeut och forskare inom utvecklingspsykologi har lyft upp att en nationell plan för hur ätstörningsvården ska se ut i Finland behövs, och är något som behöver tas i beaktande vid planeringen av de nya välfärdsområdena.
Svensk Ungdom i Österbotten vill:
- ATT SU jobbar för att en nationell plan för ätstörningsvården tas fram.
- ATT SU jobbar för att ätstörningsvården tas i beaktande i planeringen av de nya välfärdsområden.
- ATT SU jobbar för att öka antalet intensivvårdsplatser och att fler specialistenheter finns för att trygga vård nära hemkommunen.
Förbundsstyrelsens svar:
Förbundsstyrelsen anser att motionären är ute i ett otroligt viktigt ärende. Som motionären lyfter fram är vården kring ätstörningar lätt problematisk och inte tillräckligt mångfaldig i dagens läge. Tillräckligt intensiv vård är ofta otillgänglig, och det råder ofta brist på kunnig personal.
Det finns ett klart behov för mer strukturerad vård av ätstörningspatienter. Motionärens förslag av en nationell plan för ätstörningsvården skulle utgöra en tydlig struktur för vården. Också från ett områdespolitiskt perspektiv finns det klar behov för mer struktur och mera resurser till vården. Även om ätstörningsvården är en mycket specialiserad bransch inom vården, kan det helt enkelt inte vara så att man får dygnetruntvård på enbart en plats i hela landet. Hela frågan borde uppmärksammas bredare och djupare inom de nya välfärdsområden. Med dessa ord förespråkar förbundsstyrelsen varmt denna motion.
Därmed anser förbundsstyrelsen att Svensk Ungdom ska arbeta för:
- ATT en nationell plan för ätstörningsvården tas fram.
- ATT ätstörningsvården tas i beaktande i planeringen av de nya välfärdsområden.
- ATT öka antalet intensivvårdsplatser och att fler specialistenheter finns för att trygga vård nära hemkommunen.
Utskottets förslag:
- ATT en nationell plan för ätstörningsvården tas fram.
- ATT ätstörningsvården tas i beaktande i planeringen av de nya välfärdsområden.
- ATT öka antalet intensivvårdsplatser och att fler specialistenheter finns för att trygga vård nära hemkommunen.
Kongressens beslut:
- ATT en nationell plan för ätstörningsvården tas fram.
- ATT ätstörningsvården tas i beaktande i planeringen av de nya välfärdsområden.
- ATT öka antalet intensivvårdsplatser och att fler specialistenheter finns för att trygga vård nära hemkommunen.
