När någon hamnar i ett missbruk är det aldrig bara den enskilda personen som drabbas. Enligt Yle (2018) räknar man med att “det för varje missbrukare finns minst sex anhöriga som far illa på grund av sin familjemedlems missbruk.” Att som anhörig få reda på att ens närstående lider av missbruk är för många en väldigt svår sak att hantera, med många tunga känslor inblandade. Eftersom långt ifrån alla missbrukare väljer att söka hjälp innebär det också att anhöriga ofta hamnar att leva med missbruket under en väldigt lång tid. Det här kan i längden leda till att man drabbas av en rad olika problem som påverkar ens vardag, såsom ångest, depression, utmattning eller dylikt.
Trots detta ligger fortfarande mycket av fokus inom missbrukarvården på att i huvudsak hjälpa missbrukaren. Även om man som anhörig har lagstadgad rätt till vård, är tjänsterna för anhöriga på många håll bristfälliga eller till och med obefintliga. “Vill man dessutom få hjälp på svenska minskar alternativen ytterligare” (Yle, 2018).
Ansvaret för vården har hittills legat på kommunerna, utan att några minimikrav har funnits på vilka vårdtjänster som ska erbjudas de anhöriga. Någon oberoende utvärdering har heller inte funnits av de tjänster som erbjuds. Systemet har varit uppbyggt lite som ett lapptäcke, bestående av en blandning av kommunala tjänster, köptjänster, samarbeten över kommungränser, föreningar och andra aktörer inom tredje sektorn. Beroende på var man bott har vårdkedjan sett olika ut, vilket tyvärr skapat stor ojämlikhet mellan kommunerna.
Därför är det viktigt att vi nu, när den nya social- och hälsovårdsreformen har trätt i kraft, jobbar för att få fram en tydligare ansvarsfördelning kring den vård som erbjuds anhöriga till missbrukare. Detta så att man som anhörig vet vart man ska vända sig för stöd och vad man har rätt till. Samtidigt är det viktigt att vi också ställer vissa minimikrav som vården bör uppfylla, för att bättre se till att anhöriga får det stöd dom behöver oavsett hemort, språk och ålder.
Därför vill jämställdhetsutskottet och Svensk Ungdom i Österbotten
- ATT Svensk Ungdom jobbar för att det införs en tydligare ansvarsfördelning kring den vård som erbjuds för anhöriga till missbrukare.
- ATT Svensk Ungdom jobbar för att det införs minimikrav på den vård som erbjuds för anhöriga till missbrukare.
Förbundsstyrelsens svar:
Förbundsstyrelsen anser att den fråga som motionären lyfter upp är av av stor vikt beträffande framtidens missbrukarvård. Det är dags att man börjar se på helheten i missbrukarvården, som förutom personen med missbruk också omfattar anhörigas hälsa och välmående.
Som motionären skriver är det viktigt för de nya välfärdsområdena att ta itu med denna fråga. Det finns ett klart behov för tydligare information om de olika stödformerna som erbjuds, samt ett behov för mer jämlikhet mellan de olika områden i Finland, både språkligt och geografiskt. Dock anser förbundsstyrelsen att motionens att-satser inte tillräckligt konkret förklarar hurudana minimikrav motionären strävar efter. Dessutom anser förbundsstyrelsen att ordet stöd bättre motsvarar den service som flest anhöriga är i behov av, jämfört med begreppet vård som lätt kan tolkas som en mer intensiv form av service.
Därmed anser förbundsstyrelsen att Svensk Ungdom ska arbeta för:
- ATT anhöriga till en person med missbruk alltid erbjuds den hjälp och det stöd som personen behöver.
Utskottets förslag:
- ATT anhöriga till en person med missbruk alltid erbjuds den hjälp och det stöd som personen behöver.
Kongressen beslut:
- ATT anhöriga till en person med missbruk alltid erbjuds den hjälp och det stöd som personen behöver.
