Nämnden för fostran och utbildning behandlar stängningen av daghemmet Fylgia-Solhem i Ulrikasborg den 7 oktober. Planen är att flytta daghemmets barn och personal till ett avlägset stordagis i Sandviken. Detta innebär att det sista svenskspråkiga daghemmet i Ulrikasborg, en av de mest svenskspråkiga stadsdelarna, försvinner. SFP motsatte sig stängningen, men förlorade omröstningen i svenska sektionen vid nämnden för fostran och utbildning.

För svenskspråkiga helsingforsbor är det inget nytt fenomen att man stänger svenskspråkiga daghem. Det är heller inget vi har råd att passivt se på när det händer eller tillåta. Svenskspråkiga daghem- och skolstängningar, se Cygnaeus, Norsen, Sockenbacka för relevanta exempel, är avgörande för hur livskraftiga svenskspråkiga områden är.

Skulle en svenskspråkig familj flytta till ett område utan svenskspråkigt daghem, skola och annan närservice som varje år tappar resurser eller stängs ner? Nej!  Det orsakar en dominoeffekt som leder till att områdets svenskspråkighet försvagas. Det svenska rummet är hotat, och vi vet av erfarenhet att när svenskan försvinner från ett område så kommer den inte tillbaka.

Helsingfors har i sin strategi lovat närservice på svenska, men i praktiken bryts denna service systematiskt ner, med orsaker som utrymmens ändamålsenlighet och kostnader som de enda argumenten med någon vikt. Det som borde väga mest i dessa beslut är hur enhetens existens och plats påverkar områdets invånare, speciellt ur ett språkperspektiv.

Utomlands, i andra språkliga minoriteter, är skolor och närserviceenheter pelare i minoriteters existens som försvaras med blod, svett och tårar! För faktum är, att när dessa försvinner så försvinner även språkgruppen från området. Så nu är det dags att försvara våra svenska rum!

Victor Dahlberg, Ordförande, SU i Helsingfors och Samkretsen