Finland har en stark tradition av kvinnligt ledarskap. Från pionjärer som Miina Sillanpää, en av de första kvinnorna i riksdagen, till president Tarja Halonen och tidigare statsminister Sanna Marin, har kvinnor visat att politiskt mod, kompetens och ledarskap inte är en fråga om kön – utan om vilja och förmåga.

Vi kan vara stolta över att Finland ofta lyfts fram som ett föregångsland i jämställdhetsfrågor. Men vi kan inte nöja oss med att det ser bra ut utifrån. För trots synliga kvinnliga ledare så är makten fortfarande ojämnt fördelad. De ekonomiska maktpositionerna, de tyngsta politiska nätverken och de rum där besluten tas är fortfarande i hög grad mansdominerade. Frågan är inte bara vilka som sitter vid bordet – utan vilka som har tillgång till att ens komma in i rummet. Vi ser det i nomineringarna. Vi ser det i hur kampanjresurser fördelas. Vi ser det i vem som anses vara “redo” för ansvar.

”Inför nästa riksdagsval behöver vi därför mer än vackra ord om jämställdhet. Vi behöver jämställda kandidatlistor, aktiva satsningar på kvinnors politiska deltagande och en valrörelse där kvinnor får synas, höras och ges reella möjligheter att påverka. För oss är representation inte en symbolfråga – det är en demokratifråga.”- Eloize Suhtala Uvalic. 

Samtidigt ser vi en oroande utveckling där särskilt yngre kvinnor i politiken betalar ett högt pris för att delta i samhällsdebatten. De möter oproportionerligt hårda attacker och krav speciellt i sociala medier – hat, hot och kommentarer om utseende, klädval och privatliv är en verklighet som många vittnar om. Det är en form av tystande maktutövning som riskerar att avskräcka särskilt framtida kvinnliga beslutsfattare. Om vi menar allvar med att fler kvinnor ska ta plats, måste vi också ta ansvar för den politiska kultur vi skapar.

På internationella kvinnodagen påminns vi om att jämställdhet inte är ett färdigt projekt. Det är ett pågående arbete. Vi behöver både hylla de framsteg som gjorts och våga tala klarspråk om de strukturer som består.

”Vår generation tänker inte vänta på att strukturerna långsamt ska förändras av sig själva. Vi tänker förändra dem. Vi tänker ta plats och kräva utrymme. Framförallt kommer vi fortsätta påminna våra beslutsfattare om att jämställdhet inte är ett kampanjtema – det är ett ansvar.” – Emma Isoherranen.

Emma Isoherranen, vice ordförande för Svensk Ungdom

Eloize Suhtala Uvalic, ordförande för Svensk Ungdom i Helsingfors