År: 2018
Status: Godkänd
Motionär: Internationella utskottet
Ämnesord: Drogpolitik
Drog- och missbrukspolitik är ännu tabubelagt i Finland, trots att vindarna vänt i stora delar av västvärlden. Forskning och rationalitet har överröstat den värdeladdade debatt som dominerat sedan 1970-talet. Likhetstecknet mellan bruk och missbruk har suddats ut. Idag är problemet inte droganvändning per se, problemen börjar då bruket övergår till missbruk.
Drogrelaterade problem föds sällan ur hedonism eller välbefinnande. Missbruk är ett resultat av utanförskap och desperation, ett rop på hjälp eller ett sätt att fly verkligheten. Men precis som att socialt utanförskap kan slunga en person ner i en spiral av missbruk, kan en människa som har livet under kontroll oftast också hålla kontroll på sin rusmedelsanvändning.
Grunden till en sund syn på droger och alkohol kommer från undervisning och forskning. Ungdomar kan inte skrämmas till nykterhet. Däremot kan riskbruk minimeras genom att ge en objektiv bild av de lång- och kortsiktiga risker som rusmedel för med sig. Förebyggande och utbildning för oss längre än indoktrinering.
En person som haffas för användning av cannabis ska inte straffas eller stigmatiseras, utan behandlas lika som en person under alkoholpåverkan. Detta betyder också att en person som gör sig skyldig till brott under påverkan svarar framför lagen precis som alla andra. Bruk i sig ska däremot inte ses som ett brott. Att dekriminalisera personligt bruk av cannabis betyder inte att vi dekriminaliserar försäljning, langande, smuggling, odling eller något annat. Det betyder heller inte att vi förbiser minderåriga personers bruk som ett problem. Tvärt om: dekriminalisering av personligt bruk betyder att vi lägger fokus på dem som behöver hjälp, inte på att straffa dem som inte förtjänar att straffas.
Missbruk, oberoende substans, är en enorm social förlust, för att inte tala om skador på individ och närstående som det orsakar. Samtidigt är en måttlig användning av rusmedel inte till större skada för varken hen som brukar eller dennes närstående. Den sociala stigmatiseringen och de juridiska följderna av cannabisbruk är en extra samhällelig och individuell börda som vi gott klarar oss utan. Resurser kan istället riktas till förebyggande arbete och hjälp.
Som politisk aktör kan man välja att porträttera människan och hennes relation till sin egen kropp på olika sätt. Som en liberal samhällelig aktör är det Svensk Ungdoms sak att föra politik som baserar sig på vetenskap och humanism – inte moralism, skräck och skrock. Ett socialliberalt ansvar betyder att man hjälper dem som är i nöd, men låter inte samhället diktera vad individen kan eller ska göra med sin frihet. Låt oss alltså vara den sunda rösten i samhället som skyddar dem som hjälp behöver utan att stigmatisera eller kriminalisera medborgare som inte förtjänar att straffas.
Därför vill Internationella Utskottet att Svensk Ungdom ska arbeta för:
– ATT Finlands drogpolitik ska bygga på att hjälpa dem som hjälp behöver, utan att kränka individens självbestämmanderätt över sin kropp
– ATT personligt innehav och bruk av cannabis dekriminaliseras i Finland
– ATT undervisningen om rusmedel är förebyggande och baserar sig på fakta och forskning, inte moralisering och ideologi
Förbundsstyrelsens svar:
Svensk Ungdom har tagit ställning till cannabis tidigare och har då konstaterat att cannabis ska tillåtas i medicinskt syfte. Idag får man endast använda cannabis som läkemedel genom speciallov, som har beviljats åt ca 100 stycken sedan 2006. Cannabis har med andra ord inte samma status som ett vanligt läkemedel i Finland. SU är emot en legalisering av cannabis.
Styrelsen behandlade motionen under tre motionsbehandlingar, eftersom styrelsen är mycket delad i frågan. Under den första behandlingen diskuterade styrelsen bl.a. vad en ökning av tillgängligheten av cannabis skulle innebära. Hälften av styrelsen anser att detta skulle öka förbrukningen av cannabis (och droger överlag) som skulle leda till negativa sociala och folkhälsomässiga effekter. Styrelsen påpekade dock att THL har rekommenderat att staten ska sluta straffa människor för användningen av cannabis, vilket styrelsen sluter sig till. Trots det är halva styrelsen inte redo att dekriminalisera personligt innehav och bruk av cannabis. Istället vill de att SU ska satsa på förebyggande åtgärder såsom t.ex. vård. Styrelsen kan tänka sig att se över straffskalorna.
Efter den första motionsbehandlingen beslöt styrelsen, genom omröstning, att stryka den första att- satsen, men behålla de andra att-satserna. Eftersom styrelsen är mycket delad i frågan och eftersom 3⁄4 av styrelsen var på plats, valde styrelsen att rösta om frågan på nytt under nästa motionsbehandling. Under den andra motionsbehandlingen föll rösterna jämt och då gjorde styrelsen ett beslut enligt ordförandes röst.
Efter en grundlig forskning i frågan, bad ansvarspersonen för motionen (Emma Tcheng) att beslutet skulle omprövas. Ansvarspersonen ansåg att diskussionen och beslutet var motsägande, då styrelsen sluter sig till THL:s rekommendation och skulle vara redo för att se över straffskalorna. Ansvarspersonen presenterade grundligt THL:s blogginlägg ”Huumeiden käytön rangaistavuudesta tulisi luopua” för styrelsen. Precis som styrelsen, så är THL kritisk till straffbarheten. THL menar att ”drogproblemet” borde tacklas genom social- och hälsovården, inte genom strafflagen. Enligt dagens strafflag är varje finländare som provat på droger kriminell, vilket orsakar en tröskel för dem som vill söka hjälp.
THL menar att det finns tre alternativ till dagens drogpolitk: 1) legalisering, 2) dekriminalisering och 3) “depenalisaatio”. Det radikalaste alternativet är legalisering vilket innebär att bruk och innehav av droger skulle vara lagligt. Försäljningen skulle antingen ske mer begränsat, t.ex. på samma sätt som man i Finland säljer alkohol och tobak, eller mer fritt t.ex. såsom i en del delstater i USA. Det andra alternativet innebär att bruk och innehav av t.ex. små mängder av cannabis (och övriga droger) inte skulle vara genom lag förbjudet. Produktion, tillverkning, import, export, frakt, transitering, distribution och försäljning skulle fortfarande vara straffbart. Det lindrigaste alternativet skulle vara “depenalisaatio”, d.v.s. bruket och innehavet skulle fortfarande ses som ett brott, men man skulle slopa användningen av straffrättsliga åtgärder. Det skulle dock märkas i polisens brottsregister. Utomlands, t.ex. i Portugal, har de negativa effekterna av droganvändning minskat, medan droganvändningen i sig inte har ökat, efter en dekriminalisering av cannabis.
För en fullständig redogörelse av THL, se: https://blogi.thl.fi/huumeiden-kayton-rangaistavuudesta- tulisi-luopua/
Med denna motivering föreslår förbundsstyrelsen att motionen föranleder åtgärder med följande förändringar:
– ATT Finland går mot en dekriminalisering av bruk och innehav av cannabis i små mängder och att konsekvenserna lindras till att endast omfatta vård.
Utskottets förslag
Beslut: de ursprungliga att-sattserna tas tillbaka
– ATT Finlands drogpolitik ska bygga på att hjälpa dem som hjälp behöver, utan att kränka individens självbestämmanderätt över sin kropp
– ATT personligt innehav och bruk av cannabis dekriminaliseras i Finland
– ATT undervisningen om rusmedel är förebyggande och baserar sig på fakta och forskning, inte moralisering och ideologi
Kongressens beslut
Kongressen besluter att utskottets förslag blir beslut:
– ATT Finlands drogpolitik ska bygga på att hjälpa dem som hjälp behöver, utan att kränka individens självbestämmanderätt över sin kropp
– ATT personligt innehav och bruk av cannabis dekriminaliseras i Finland
– ATT undervisningen om rusmedel är förebyggande och baserar sig på fakta och forskning, inte moralisering och ideologi
