Per definition är ett handikapp en funktionsnedsättning, eller med en annan formulering en partiell eller total nedsättning av en fysisk eller psykisk förmåga eller en kombination av dessa. Individens förmåga ställs då i jämförelse med den genomsnittliga funktionen hos befolkningen.
Text: Tyko Hertzberg
Foto: Sofia Jern
Jag har dyslexi, och på grund av den fick jag stödundervisning i lågstadiet. Stödundervisningen ordnades en gång per vecka, klockan ett till två på torsdagar. Klockan ett slutade skoldagen och mina klasskamrater fick gå hem, men vi var tre killar som skulle stanna kvar för att skriva och läsa extra. Det fanns massvis med saker vi tränade på, och att se på då ens kamrater far hem och man själv blir kvar för att skriva äpple och andra ord med Ä/E eller Ä/Å är inte roligt.
Problemet med att ha dyslexi gäller inte heller endast stavningssvårigheter. Dyslexi påverkar också andra delar av ditt liv.
Problemet med att ha dyslexi gäller inte heller endast stavningssvårigheter. Dyslexi påverkar också andra delar av ditt liv.
Jag har ett starkt minne från studentskrivningarna och min systers kommentar om hurudan kompensation jag fick i studentproven. Det handlade om ett ämne, engelska i mitt fall, där mitt betyg skulle höjas om jag var nära poänggränsen för det högre betyget. Syrrans kommentar var då att hon skulle ha fått så mycket bättre resultat i studenten om hennes provresultat också skulle ha blivit förhöjda.
Andra alternativ i studentproven var att skriva på dator eller få mera tid att skriva provet. Att skriva på dator var inget alternativ för mig då jag för det mesta skrev allting för hand, och längre tid hjälper inte då du också lider av någon sorts koncentrationsproblem och gärna blir färdig så snabbt som möjligt.
Och det kan väl stämma att min systers resultat hade blivit bättre om också hon fick höjda betyg, men hennes resultat skulle också ha varit mycket sämre om hon också led av dyslexi. Dyslexi är ett handikapp som orsakat mig så mycket frustration med åren. Det började redan i lågstadiet då mamma försökte lära mig och min bror läsa. Det började med små texter i Kalle Anka, till exempel rubriken för kapitlet eller något i den stilen. Bara vi läst rubriken så skulle mamma läsa resten. Rubriken var kanske högst fem ord lång, men det kunde dröja flera minuter för oss att klura ut vad krumelurerna betydde.
Vanligast är att man upplever att bokstäver hoppar i texten. Min läsning går ut på gissningar, för jag läser de första tre bokstäverna samt de två sista.
En oändlig rädsla som jag upplever gång på gång är att visa upp en text jag skrivit. Eller att skriva offentligt på tavlan framför klassen. Att se en kamrat rätta ditt prov och samtidigt fråga högt i klassen om vad det står på pappret “för det här kan ingen läsa”. Då vill man inget annat än att sjunka genom marken. Det är en rädsla som suttit i ännu till min tid på universitet. Den första dagen skulle vi skriva ner en positiv mening som skulle sporra oss och våra kurskamrater i de kommande studierna. Dessa lappar skulle sedan hängas upp för alla att se i vår aula. Jag vägrade, för rädslan att min handstil eller mina stavfel skulle synas offentligt på universitetet redan den första veckan i en ny stad skrämde mig något så otroligt.
Hur dyslexi ger sig uttryck hos personen som läser är i många fall individuellt. Vanligast är att man upplever att bokstäver hoppar i texten. Min läsning går ut på gissningar, för jag läser de första tre bokstäverna samt de två sista. På så sätt klurar jag i de flesta längre ord ut vilket ord som syftas på. Speciellt svårt blir det med namn, nya ord och teorier.
När jag bestämde mig för att skriva den här artikeln tog jag tillfället i akt och studerade vad dyslexi innebär. Till mig sades det alltid att dyslexin påverkar ditt skrivande och ditt läsande, men tyvärr är det inte så simpelt. Det saknas en enhetlig teori om vad som är orsaken till dyslexi men konsensuset ligger på att det är en neurologisk störning, alltså något som inte står helt rätt till i hjärnan. Men förutom läs- och skrivsvårigheter finner forskare samband med andra karaktärsdrag. Dyslektiker har svårt att komma ihåg namn, tid och direktioner. Svårt är det också att hållas fokuserad – man vill helst berätta allt, men har svårt att hålla fokuset på det mest väsentliga. Dyslektiska barn lider till en större grad av utanförskap och mobbning. Ett skolsystem som kräver läsning och skrivande av barn som hur de än försöker inte kommer klara av det på samma nivå som resten av kamraterna kan kännas frustrerande och tungt.
Mängden dyslektiker är klart underrepresenterad vid universitet och forskning kommer kanske aldrig att vara vårt yrke.
Vi lever i ett samhälle som inte inkluderar dyslektiker. En ständig uppkoppling till sociala medier där mycket förs fram i text är en realitet vi närmar oss hela tiden. Såklart finns det hjälpmedel som rättstavningsprogram som korrigerar när man skriver fel på datorn. Men rädslan för att skriva och undvikandet att läsa råder vi inget bot på. Mängden dyslektiker är klart underrepresenterad vid universitet och forskning kommer kanske aldrig att vara vårt yrke.
Jag är personligen inte ett stort fan av texter om folk som tycker synd om sig själva och bara fokuserar på hur tungt allting är eller hur vissa saker förvärrar och försvårar ens liv. Sist och slutligen har vi alla våra problem. Jag har dyslexi och det kan jag inget göra åt, min granne kanske lider av något annat, kvinnor har det svårare i affärsvärlden än män. Men sist och slutligen är vi alla människor och alla människor bär med sig ett bagage, frivilligt eller ofrivilligt, tyngre eller lättare. Men ingen förtjänar att få sina problem förminskade eller förlöjligade.
