“If you are neutral in situations of injustice, you have chosen the side of the oppressor” Desmond Tutu
Text: Jasmine Kelekay och Jason Yabal
I kölvattnet av den värsta pandemin på 100 år, en global ekonomisk kris, och det ständiga hotet av klimatförändringen, har frågan om vad det innebär att vara en god medmänniska och en god medborgare i ett globalt samhälle blivit en del av den socialpolitiska debatten.
Historiska folkrörelser som #metoo och Black Lives Matter har spridit sig från sociala medier till gator runtom i världen, vilket också har tänt debatten om vad det innebär att vara en god allierad och att agera solidariskt med grupper man inte själv tillhör.
Solidaritet. Ordet beskriver en gemenskap eller överenskommelse bland individer eller grupper med ett gemensamt intresse. Detta kan innebära formella allianser som koalitioner mellan olika grupper, men också mera vardagliga handlingar som individer kan utföra.
Det kan dock vara svårt att förstå hur man ska uttrycka sin solidaritet med människor vars livserfarenheter man inte delar, och hur man kan vidta åtgärder för att bekämpa former av diskriminering och förtryck man inte påverkas (och kanske till och med gynnas) av.
Debatten har tänts om vad det innebär att vara en god allierad och att agera solidariskt med grupper man inte själv tillhör.
Olika former av förtryck och diskriminering – såsom rasism, sexism, homofobi eller klassdiskriminering – kan också sammanfalla och korsa varandra. Det är detta som kallas för intersektionalitet. Man kan alltså uppleva mer än en form av diskriminering, och kan också förtryckas av vissa samhällsstrukturer samtidigt som man kan privilegieras av andra. Det betyder att vi alla har en komplicerad relation till sociala maktförhållanden, och därmed också till diskriminering och solidaritet.
Det som gör saken ännu svårare är att trots goda intentioner finns risken att man förorsakar mera skada än nytta. Det finns inte ett enda rätt sätt att agera solidariskt – men det finns också många fel sätt att göra det på. Här är några saker man åtminstone kan ta i beaktande i utövandet av solidaritet, speciellt om man själv inte tillhör de drabbade grupperna.
Att tänka och agera solidariskt mot andra är inte bara viktigt för att vara en god medmänniska och medborgare. Solidariteten har en viktig roll i våra relationer till varandra, och har spelat en enormt stor roll i historiska folkrörelser och kamper för rättvisa. Våra egna kamper är oundvikligt kopplade till andras. Det är alltså i vårt eget intresse att bekämpa orättvisor när vi bevittnar dem. Genom att arbeta solidariskt med andra skapar vi djupare förståelse för varandra och starkare sociala band och allianser, vilket gynnar oss inför våra egna kamper.
Jasmine Kelekay är doktorand i sociologi vid University of California, Santa Barbara och forskar i frågor om rasism, kriminalpolitik, och aktivism.
Jason Yabal har en magisterexamen i peace, conflict, and mediation research från Åbo Akademi och arbetar som konsult och utbildare i frågor om anti-rasism och säkerhet.
10 tips för att praktisera solidaritet:
1. Kom ihåg att inte alla instanser av diskriminering eller uttryck av ”ismer” (rasism, sexism …) är medvetna. De kan ibland vara svåra för en utomstående att uttyda. Därför är det viktigt att förstå den strukturella diskrimineringens mönster och inte bara fokusera sig på individuella instanser. Strukturell diskriminering inkluderar handlingssätt och praktiker som är förankrade i samhällsinstitutionerna, som i sin tur resulterar i diskriminerande behandling av individer som tillhör särskilda grupper. Rikta åtgärder mot diskriminerande strukturer och processer, inte individer.
2. Anslutning till dem som drabbas av diskriminering betyder inte automatiskt att du själv inte kan agera på ett diskriminerande eller skadande sätt. Var ödmjuk och självreflexiv.
3. Att vara solidarisk kräver mera än att bara säga att man är det – man måste vidta konkreta åtgärder för att utmana förtrycket. Du behöver inte invänta en inbjudan för att agera. Var aktiv och ingrip enligt ditt bästa när du ser något som inte är rätt.
4. Goda intentioner räcker inte. Du måste vara avsiktlig i ditt agerande, till exempel genom att undvika att reproducera skadliga situationer. Håll dig själv och andra i din omgivning ansvariga.
5. Ta personligt ansvar för din självutbildning, och belasta inte dem som redan bär på den emotionella bördan av diskriminering.
6. Det är ett privilegium att få utbilda sig själv om ”ismer” och diskriminering utan att själv behöva uppleva det. Hitta sätt att utnyttja ditt privilegium i solidaritet med andra som inte har samma privilegium, till exempel genom att utbilda andra i din omgivning.
7. Lyssna! Och tro på dem som berättar om sina erfarenheter. Kom inte med invändningar baserade på dina egna erfarenheter. Fråga dig i stället hur dina erfarenheter har varit annorlunda och vad det beror på.
8. Erbjud stöd och fråga den som drabbats vad den behöver – utgå inte ifrån att du vet vad som är bäst för dem.
9. Ge och skapa utrymme för dem som upplever förtryck i stället för att tala för deras räkning.
10. Processen att lära sig om sina privilegier kan vara obekväm och till och med smärtsam, men låt inte detta avskräcka dig. Det handlar inte om dig. Åta dig själv processen. Du kommer att begå misstag, men att vara en anti-rasist betyder inte att vara fri från rasism, utan att vara dedikerad till att inte vidmakthålla rasismen. Detta är en process som kommer att ta tid.
