Text: Veera Granroth. Foto: Marie Krogius.
Beslut blir bättre ju bättre olika grupper som berörs av besluten är representerade. Det gäller även inom försvars- och säkerhetsfrågor.
Globalt sett är kvinnors deltagande i fredsprocesser tyvärr fortfarande mycket lågt. Inom FN:s fredsinsatser är enbart mellan 3–4 procent av militärerna kvinnor. Inom finsk civilkrishantering har andelen experter som är kvinnor redan under en längre tid varit kring 40 procent. Det är en internationellt sett hög siffra som vi kan och ska vara stolta över. Inom militär krishantering utgör finska kvinnor cirka 5 procent av de fredsbevarande styrkorna. Starkt, multikontinentalt deltagande i krishantering ger värdefull information och erfarenheter också tillbaka till Finland.
Kvinnors aktiva och välbehövliga roll inom konfliktlösning och krishantering måste betonas mer än den görs idag. Kvinnors kompetens, professionalism och ett lite annorlunda perspektiv på problemlösning är viktigt inom helheten för krishantering. Nuförtiden inkluderas kvinnor mer i beslutsfattande gällande försvar och säkerhet, men fortsättningsvis i en betydligt mindre grad än männen. Det är också väldigt sällan som kvinnor har möjligheten att kommentera säkerhetspolitiska beslut i offentligheten – det finns en väldigt tydlig uppdelning om att kvinnor kommenterar sådant som vård och omsorg medan män kommenterar sådant som handlar om försvar och säkerhet.
Jämställdhetsintegrering inom krishantering gör det möjligt för hela befolkningen i landet att klara sig bättre. Genom att inkludera kvinnor i krishanteringen får man en bättre förståelse för mäns, kvinnors och barns särskilda behov och perspektiv i krigs- och konfliktsituationer. Säkerhetsbehoven hos både kvinnor och män blir bättre förstådda och beaktade i uppdraget om det finns en stark könsrepresentation i krishanteringsrollerna. Även kvinnlig krishanteringspersonal kan skapa ett symbolvärde som förebilder. Genuina möten med lokal befolkning, aktivt lyssnande, faktabaserad kunskap om området och delning av verklig expertis är kärnan i framgångsrik krishantering.
Fredsarbetet kan inte uppnå sin maximala effekt utan att också ha kvinnor med i krishanteringsoperationerna. Kvinnor har stått utanför de flesta fredsoperationer som gjorts hittills, trots att det framför allt är kvinnor och barn som lider av krig och konflikter. Bristen på kvinnor inom krishanteringsoperationer är särskilt problematisk i länder där kvinnor och män har drastiskt olika ställning i samhället. Om utländska män av kulturella skäl inte tillåts kommunicera med de lokala kvinnorna är det svårt att uppnå långsiktigt hållbara lösningar. Representation av båda könen och genuina möten med lokalbefolkningen behövs för att öka på lokalbefolkningens förtroende för den internationella operationen.
Läget inom den finska civilkrishanteringen är på en riktigt okej nivå, men däremot är den kvinnliga representationen inom militärkrishantering betydligt sämre. Detta framför allt eftersom det inte finns tillräckligt med kvinnliga sökande. Varför det? Jo, av de få kvinnor som utför värnplikt är det endast en marginell del som söker sig vidare till fredsbevaringsoperationer. Vad är lösningen? Jo, vi behöver fixa vår värnpliktsmodell.
Sedan år 1995 har kvinnor haft möjligheten att utföra frivillig militärtjänstgöring i Finland. Kvinnor har alltså kunnat välja att tjänstgöra i lite över 26 år och under dessa år har drygt 10 000 kvinnor utbildats för reserven. Under dessa år har det skett en hel del utveckling gällande kvinnors deltagande, men fortfarande finns det mycket kvar att göra. Den finländska värnplikten förlorar sin styrka på grund av de föråldrade strukturerna. En starkt könsdiskriminerande värnpliktsarmé är inte hållbar i längden. Systemet behöver en helhetlig reform, där alla aspekter av värnplikten ses över och moderniseras. Jämställdheten kan inte heller vara en separat del från resten, utan jämställdhetsaspekten bör genomsyra all verksamhet. Värnplikten borde i framtiden organiseras genom en högre selektivitet, men med samma mängd tjänstgörande som i dag.
För att kunna upprätthålla en hög försvarsvilja inom befolkningen behöver det finnas ett starkt förtroende för vår värnpliktsmodell. Den könsdiskriminerande värnplikten är ett problem i sig, men resultatet av den speglar sig också i de internationella fredsoperationerna. Finland har tidigare varit en föregångare, men släpar nu efter våra nordiska grannländer. I både Norge och Sverige omfattas kvinnor av värnplikten, vilket också speglar sig i andelen kvinnor som deltar i fredsoperationerna. Till exempel är andelen kvinnor i svenska fredsbevaringsoperationer ungefär 10 procent, vilket är dubbelt mer än i finska fredsbevaringsoperationer.
Finland har starkt förbundit sig till agendan för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionen har varit i bruk i över 20 år och har förändrat mycket inom försvaret sedan dess, men fortfarande finns det mycket kvar att göra. Just nu är det enda hindret att genuint inkludera kvinnor de attityder som är fast i det förflutna. Det krävs aktiva jämställdhetsåtgärder på alla nivåer för att uppnå jämställdhet i fredsprocesser och de positiva effekter i samhällsutvecklingen som jämställdheten medför.
