Text: Marie Krogius
Politiken hinner inte alltid ikapp med teknologins utveckling, och en front som detta kan stämma exceptionellt bra på är rymden. Medan kapplöpningen till rymden förr handlade om stormakternas sätt att bevisa vilket politiskt system som är överlägset, går utvecklingen mot miljardärer som visar musklerna eller stater som visar sin militära styrka. Det nya “Space racet” öppnar många luckor i lagstiftningen och skapar många obesvarade politiska frågor. Libers redaktion vill hjälpa till och har funderat ut några rymdpolitiska frågor som en framtida rymdminister kan ha på sitt bord förr eller senare.
1. Vad är rymden?
Vi stöter direkt på ett knepigt förvaltningsproblem: Hur definierar vi rymden? Är rymden allt som är “inte jorden”, och vem är den då till för? En definition vi har på rymden är Karmanlinjen, som är 100 kilometer ovanför havet. Om havsgränser är svåra att definiera är rymdens gränser mycket krångligare. Är rymden vakuum, alltså ingenting, eller räknas alla himlakroppar med? När kan man anses ha “kontroll” över rymden? Som ni märker finns här betydligt fler öppna frågor än svar.
2. Rymdfördraget 1967
Det finns vissa riktlinjer och regler på vad man får hålla på med i rymden. Rymdfördraget från 1967 är ett internationellt avtal som reglerar staters rättigheter och skyldigheter i rymden och på andra himlakroppar. 100 länder har ratificerat avtalet. I det förbjuds det att sätta kärnvapen i omloppsbana runt jorden samt att stater gör anspråk på territorium på månen eller andra himlakroppar. Dessutom fastställs det att månen endast ska vara till för fredlig verksamhet. Avtalet har dock enorma brister. Trots att vapen för massdestruktion är förbjudna att sättas i omloppsbana står det inget om andra vapen eller riktlinjer för till exempel bildsatelliter i väpnade konflikter. Det definieras inte vad som räknas till “fredlig verksamhet” på månen och det finns inga begränsningar på hurdana territorium privatpersoner eller företag kan göra anspråk på på månen eller andra himlakroppar.
3. Rymdresurser
Vem ska ha rätt att bryta mineraler från himlakroppar eller roffa åt sig av diamantregnet på Jupiter? År 1979 gjordes ett försök att uppdatera Rymdfördraget från 1967 och lägga till att alla resurser från yttre rymden ska användas för att kollektivt gagna hela mänskligheten och inte för att bara gynna enskilda stater, företag eller individer. Dessvärre gick bara fem länder med på att ratificera avtalet, vilket betyder att rymdfördraget från 1967 ännu är i kraft till denna dag.
4. Kommersialisering av rymden
I och med att privata aktörer eller företag enligt jordens lagar helt fritt kan göra anspråk på både månen och andra himlakroppar kan det vara fullkomligt möjligt att Mars och/eller månen vid något skede kommer att ägas av ett företag. Kapplöpningen mellan länder har nu blivit en kapplöpning mellan miljardärer för att visa upp vem som har mer pengar, makt och kunskap. Lyxhotell på månen är en relativt harmlös framtidsutsikt, men på vems bekostnad och för vems nytta ska rymden användas?
5. Kan Mars bli självständigt?
Om Mars terraformas kommer de första människorna som bor där antagligen ha en stark koppling till Jorden och vilja upprätthålla aktiva bilaterala förhållanden. Kanske allt från gemensamma demokratiska val, utbyte av forskning och ekonomiskt understöd. Men vad händer då en eller flera nya generationer föds på Mars? Kommer de att ha en koppling till sina förfäder från Jorden eller kommer de möjligtvis att vilja skapa egna politiska system och komma bort från Jordens styre?
