Varför ska man gå på folkhögskola? När kan man gå på folkhögskola? Får man lyfta studiestöd när man går på folkhögskola? Här är fem myter jag trodde var sanna före jag tog ett mellanår från mina akademiska studier för att studera på linjen för grafisk design på folkhögskolan HEO Kansanopisto i Berghäll.
Text och illustration: Marie Krogius
1. Det finns bara en rätt tidpunkt att studera på folkhögskola. Man måste hålla mellanår genast efter gymnasiet, annars är man konstig.
Mellanår är oftast någonting man håller antingen direkt efter gymnasiet när man inte ännu vet vad man vill göra med sitt liv eller när man redan har varit en god stund i arbetslivet och helt enkelt vill “sadla om”. När jag började på folkhögskola var jag rädd att jag skulle vara den enda som hade tagit paus i sina akademiska studier. Men redan under första dagen insåg jag att det var många som ville testa på något nytt mitt i studierna. Många satt i samma båt som jag!
Studietakten behöver inte alltid vara linjär och det finns ingen fel tidpunkt för att ta en paus. Jag började studera på universitet direkt efter gymnasiet och hann aldrig tänka på vad jag på riktigt vill göra. Det kändes viktigare för mig att utforska en potentiell passion i stället för att bli klar så snabbt som möjligt – trots att det var mitt i studierna.
2. Man gör inget fiffigt på folkhögskola, alla bara viftar på händerna och ingen tar undervisningen på allvar.
Många går på folkhögskola för att förbereda sig för inträdesprov och det finns massvis med olika linjer! Vi blev tillfrågade om vi vill jobba eller studera efter året på folkhögskolan, och ungefär hälften ville direkt ut i arbetslivet. Undervisningen var utformad så att man skulle ha möjlighet att göra båda valen. Undervisningen bestod av bland annat marknadsföring, visuella profiler och hur det är att jobba i en konstindustriell bransch. Även kurser i bildkonst ingick, som man kan ha nytta av om man vill satsa på inträdesprov.
3. Studiestödet är mycket mindre än på universitetet.
Studiestödet man får för att studera på folkhögskola är lika högt som när man studerar på universitet eller högskola. Studielånet är lite lägre, men man har möjlighet att lyfta det också när man går på folkhögskola. Jag hann dessutom jobba kvällsturer och veckoslut vid sidan om studierna eftersom undervisningen bara pågick mellan 9.30–14 på vardagar.
Tyvärr har man inte förmåner som studiekort och HSL-rabatt, men många folkhögskolor ger Matkahuolto- eller VR-rabatt till studerande som bor längre bort. Dessutom får man ett studiekort med några förmåner.
Jag fick till exempel studierabatt på konstnärsmaterial och gratis inträde till vissa muséer. På min linje hade vi 80% närvaro för att få ihop studieveckorna som krävs för studiestödet, vilket sporrade mig att faktiskt gå på alla lektioner. Om man inte lyfter studiestöd har man ingen obligatorisk närvaro, men är man inte på plats får man inte heller lika mycket ut av året!
4. Mellanår på folkhögskola är en ekonomisk mardröm och man förbinder sig till att betala för hela året trots att man skulle hoppa av mitt i.
Ett år på folkhögskola kan kosta allt mellan 1500-3500€ beroende på var man studerar. Man förbinder sig inte till ett helt år utan betalar i rater. Om man besluter sig för att hoppa av mitt i är det bara att meddela studiebyrån och sen behöver man inte betala mera.
Till min årsavgift hörde fem timmar närundervisning från måndag till fredag, ett Adobe-paket med programmen InDesign, Illustrator, Photoshop, Lightroom, After Effects med flera, möjlighet att använda skolans Macbooks, lunch (som var till och med bättre än Unicafes!), intressanta studiebesök och tillgång till skolans konstnärsredskap. Valuta för pengarna med tanke på allt jag lärde mig! De flesta folkhögskolor erbjuder en nedsatt årsavgift för särskilda grupper som arbetslösa, invandrare och personer med låg grundutbildning.
5. Man har ingen nytta av att gå på folkhögskola, speciellt om man går en konstlinje.
Ibland är det vettigaste man kan göra något fullständigt ovettigt. Karriärshets och prestationsångest kan lätt eskalera, och det blir svårt att ta sig ut ur den onda cirkeln. Det viktigaste jag lärde mig under mitt halvår på folkhögskola hade inte nödvändigtvis något att göra med grafisk design, utan mer om hur bra det är att ibland göra något som känns totalt irrelevant för min framtida karriär, åtminstone som den ser ut just nu.
Det talas om livslångt lärande och jag tror att för att lära sig hela livet måste man ibland börja från noll och göra saker som man är riktigt, riktigt dålig på. Något man inte studerat hittills, saker man aldrig kommer att bli världsmästare (eller ens medelmåtta) på och saker som inte bara för en framåt i en rak karriär. Ett år på folkis behöver inte leda till ett framtida yrke som bildkonstnär, fotograf, skådespelare eller grafiker. Men man vet bara om man vågar testa.